kerstin granberg

7 februari 2011 22:16

Jag var där idag.
Mycket sorgligt. Tänkte så mycket på Hildas föräldrar, syskon, om hon har det, alla nära släktingar och vänner och på chauffören som körde bussen.
Livet för alla människor och framför allt dom jag nämnt, kommer aldrig mer bli detsamma.
Utan Hilda blir det ett annat liv, som alla ändå på ngt. vis måste förhålla sig till.
Gråt, gråt, gråt, prata om känslor, om hur ni mår, vad ni tror hände, kommer att hända efter att livet tar slut, om Hilda, framför allt.
Det finns ett ljus längre fram, men det är ännu för långt borta för att ni ens skall kunna ana det.
Tankar till er från mig.
K.G

Narin Dezz

8 februari 2011 20:41

ja, det är sorligt.. tänker också på hennes familj och buschafören. Han kommer liksom få leva med det hela tiden: att han har dödat en flicka, SJÄVKLART inte med flit! Egentligen så är det ju jäklit synd om honom också :(

Jadu.. vi gråter och gråter. Det går inte att hindra! Kramar till dig med/N

amina

12 februari 2011 22:48

Hej fasst jag inte kände henne så hållde jag på att gråta när jag var där.. Jag frågade Dezz om hon ville gråta hon sa nej men att hon skulle gråta på begravingen. Alla kommer att minnas henne för de hn var och för den hon är nu där uppe.
jAG ÄLSKAR DIG OCH HENNE men jag känner inte henne men alla siger att hon är en jätte snäll tjej klart man då vill gråta men jag skulle inte årka med sådant.
JAG VET HUR DET KÄNNS ATT FÖRLORA EN KOMPIS ELLER EN MEDLEM I FAMILJEN inte kanske i familjen utan mammas sida pappas sida du fattar..
När jag var på min morfars begravning kom tårana fasst jag ville hålla mig.. DEt gör de nu också men jag ville nte det.. men det siger att jag måste. Du vet du har förlorat många. sorry för det som hände.. ;( :( :`(